Hemma igen. Äntligen. Jag som var så peppad imorse sedan kom allt av sig. Tänkte berätta lite om min dag, med hur den började så bra men slutade med att jag fick springa efter bussen.

Började så bra imorse. Hade till och med lite sovmorgon fram till halv åtta. Helt underbart när man annars får gå upp extremt tidigt om dagarna när man bor på landet som jag gör. Vaknade på strålande humör och kände att det här är min dag och det ska jag ta vara på. Till tonerna av Marit Bergman och I will always be your soldier smaskade jag i mig min frukost bestående av två smörgåsar, en tallrik fil och ett STORT glas juice. Det består alltid min frukost utav. Här har man rutiner som man inte ändrar på. Folk brukar säga att rutiner är till för att brytas, men nej!

Tog direkt efter frukosten tag i skolarbetet bestående av manus till redovisning. Det gick strålande lätt och jag är klar, tror jag iallafall. Hann även skriva lite på min ekonomi ordbok som jag håller på och gör till kommande tenta i Extern redovisning en tenta jag har kvar från förra året. Hoppade in i duschen för att göra mig redo att åka in till staden för att först plugga ekonomi, äta lite och träffa gruppen. Sagt och gjort. Var uppe på spetsen prick 13,00 som vi hade sagt. Gruppmedlemmarna dök upp runt 13,05. Vi satte igång med planeringen av vår affisch som vi ska göra och beslutade oss för att en skulle göra affisch men att vi tillsammans skulle göra en skiss. Så blev det inte. Vi tog oss hem till Andrea och skulle färdigställa arbetet. Vilket tog lite längre tid än beräknat eftersom att ALLA i gruppen har olika åsikter.


Jag hade tänkt att hinna med 16,25 bussen eftersom att annars blir det så fruktansvärt sent som man kommer hem. Det gillas inte av mig. Arbetet med affischen drog verkligen ut på tiden och 16,25  sprang jag från Andrea. Inte för att jag var rädd för henne utan för att hinna med bussen. Rundan gick genom hela staden. Där sprang jag i blåa jeans, scarf, väska och en svart mössa. Ni kan ju tänka er hur det såg ut. Det var till och med så att folk hejade på mig, "Spring fortare!". Fan vad pinsamt jag gjorde bort mig! Så kommer jag precis när bussen kommer, puh, tur tänkte jag. Svettig klivet jag på en fullpropad buss. En plats finns ledig och det är, för en gångs skull, bredvid en snygg tjej. Där sitter jag svettig, med en scarf sitter helt konstig och ett flås som om jag har sprungit ett marathon. Bredvid denna tjej som säkert undrar vad det är för idiot!


Ungefär som Megan Fox såg tjejen ut.

Nu sitter jag här hemma och ska städa lite är det tänkt. Och så kan en dag se ut i mitt liv....