Efter en heldag med arbete bestående av projekt så är vi nu färdiga. Så himla skönt. Speciellt när man ser hur alla andra får sitta och slita med det sista när de säkerligen halkade efter redan från början. I vår grupp har vi hela tiden legat i fas med vår planering vilket jag, eller jag tror alla i gruppen, är så nöjda över. Gäller bara att fortsätta i detta mönster. Än är inte min dag i storstaden över utan nu blir det att käka en kexchoklad och fundera över hur jag ska göra med mina tungt hängande tentor som finns att avsluta. Det är ju så glädjande att vakna och tänka på varje morgon. Externredovisning och internredovisning klingar någonstans där i bakhuvudet. Åh ekonomi är så härligt. Det finns inget som lockar mig som du. Kan ni gissa var jag fått textraden ifrån. Du var sval när jag kom hit men du är svalare nu. Kom igen nu mina läsare. Tänk. Tänk.

Drar mig en överblick över axeln och ser ut över min hemstad Norrköping. Vackert väder och en himmel som är blå. Det är November och jag svävar iväg helt i detta inlägg. Trötthet. Tusen tankar. Mycket rymms i min hjärna just nu. Tänker lite på vad Matej gör nere i sitt Slovakien. Hade varit jävligt bra att ha honom hemma nu, har lite vi behöver prata om kanske. Men man brukar ju säga att tiden löser allting. Ingenting jag riktigt tror på egentligen. Verkligen inte. Tvärtom tror jag bara tiden gör det ännu värre. Du och Norrköping gör dig bättre i bakspegeln även fast du var min vän och det var mitt hem. Kanske sitter man på någon annan stol, i någon annan stad och andra skor inom några år och ser tillbaka på tiden i Norrköping. Faktiskt tänker jag så rätt ofta. Drömmer mig bort. Dagdrömmer. Försvinner från verkligheten för en stund. Som ni kanske märker att jag gör just nu, nej, nej. Så gör jag aldrig!

Medan rymdskeppen sände meddelanden ut i atmosfären. Undra vem som kommer gå in och läsa det här och kanske få någon känsla av allt eller ingenting. Kanske bryr sig ingen, kanske bryr sig många. Vad vet jag om det. Vad är jag att säga att det är bra och det är dåligt. Spelar det någon roll? Nej kanske ingen kanske allt egentligen. Det kanske betyder allt för mig att ni går in, läser, funderar och reflekterar. Men vem är jag att säga det.

Det kan ingen riktigt veta faktiskt. Så jag väntar tills imorrn bitti, det är den tiden jag gillar bäst.